Jag och Olivia var på möte i skolan i går och vi pratar om gymnasievalet som skall göras igen nu om några veckor (omval).
Mitt fokus just nu ligger på att hitta rätt utbildning för Olivia så hon får göra det hon tycker är roligt men samtidigt se till att hon får högskolebehörighet. Stan erbjuder dock inte ett enormt utbud av gymnasieprogram om jag säger så.
Kruxet för Olivia är att matematik ämnet ställer till det och gör att hennes drömmar om att läsa på naturprogrammet grusas... Istället för att gräva ner sig i det funderar vi på en annan lösning...eller rättare sagt flera lösningar på gymnasieprogram där NO och språk är inriktningen men med så lite matte som möjligt. Är det en möjlig väg?
Någon som har lite tankar och förslag? Hur skall man tänka kring OCD i det läget? Ska vi tänka att matematiken löser sig? Tror inte det va...tvång kring siffror och mönster...hur kommer man åt det? Hur ska ska matematik kunna bli ok när det i dag upplevs som ett helvete med matematiklektioner? Vilket stöd behövs på skolan för att klara gymnasiet om man har OCD? Vad kan man kräva och förvänta sig?
Hur har det gått på gymnasiet för alla er andra?
Någon som har erfarenhet av tvång kring siffror och mönster i skolan?
Hör gärna av er!
Kram
Alexandra
