Ett sätt att fly

Mitt självskadebeteende är fortfarande mitt sätt att fly. Fly från allt runtomkring mig. Efter 6 år så kan jag fortfarande inte motstå smärtan när jag drar kniven mot min hud, men jag avskyr skammen jag fylls med efteråt. Jag vill så gärna sluta men ändå sugs jag in i det igen. Det är ju mitt enda sätt att fly.. när tankarna fyller huvudet och jag inte vet vad jag ska ta mig till. När jag ser hur det rinner, så känns det som att mina bekymmer rinner med, jag blir ren från allt. Men dagen efter är alltid lika ångestfylld. Det blir som en ond cirkel. Jag får ångest, skär, får ångest för såren, skär mer.

Nu var det nästan ett halvår sen jag skar mig sist, jag har varit frestad många gånger men försökt hålla mig sysselsatt.. Ikväll är en sån kväll, så jag försöker skriva av mig tills jag kommer på andra tankar. Sist jag skar mig slutade det inget vidare, jag skar mig så djupt att jag blev rädd för mig själv. Det var som att jag inte kunde stoppa det. Kniven som jag använde var trubbig och jag kan inte glömma hur segt det var att försöka skära sig igenom de första lagren hud, men jag fortsatte och fortsatte som att jag skulle skära upp en riktigt stycke kött. Jag äcklas av mitt beteende. Hur fan kan man villja skada sig själv på det sättet... Det är vad jag inte förstår... och ärren är förevigade påminelser om vad jag gör mot mig själv och min skam. Ändå kan jag inte sluta..

Du är jättestark och jätteduktig som varit klarat dig så bra så länge!
Även om tankarna och skamkänslorna finns hos dig så övervinner du dem varje gång du gör något annat än att skada dig.

Fortsätt som du gör nu så ska du se att det kommer bli lättare med tiden att ignorera självskadebeteendet.

Ta hand om dig!
Evelina Långström

Det är starkt och stort att du delar med dig!

Du är inte ensam utan omgiven av människor här som har mycket erfarenhet och stort hjärta som gärna lyssnar och försöker stötta dig bäst dom kan. Det är ok att vara i en sits men modet att erkänna och vilja förändras gör dig unik!

Hoppas att allt löser sig

Kram

Hej vännen!

Till att börja med vill jag säga att du ska vara oerhört stolt som inte skadat dig på så länge! Enligt mina erfarenheter är varje dag man inte skadar sig, ett steg längre bort från själva beteendet.

Det är lätt att man känner skam och skuld, och tankarna blir kluvna. Då är det viktigt att komma ihåg att känna stolthet över de framsteg man gör, istället för att skämmas för att tankarna finns där. Jag tror det är lätt att vara rädd för att dela med sig "för mycket" att man istället låter bli att berätta, och då tror jag att det är bra om man vågar uttala sin rädsla för någon man litar på - bara man tänker på att fokusera på tankarna/känslorna och inte sina handlingar. Vi finns här allihop så fort du behöver prata, och jag tycker det är enormt bra att du tar modet att skriva av dig istället för att hantera dina känslor destruktivt

Vet du vad du flyr ifrån? Att försöka reda ut sina tankar och känslor och "gå in på djupet" gör att man lättare kan veta vad man flyr ifrån, och då är det också lättare att låta bli att fly. Eller att fly på ett konstruktivt sätt Att skriva tycker jag du ska fortsätta med, skriv ned dina tankar öppet eller för dig själv, så kan det vara lättare att se det objektivt.

Genom att jag blev medveten om vad jag ville få ut av mitt självskadebeteende, blev det också lättare för mig att sluta. Idag är jag fri sedan mer än ett år, och tankarna är helt borta, jag tror på dig och att du en dag finner ett bättre sätt att fly på! Eller rent av ett sätt att stanna här och nu

Värme och kärlek, Yasmine