Begreppet missbruk används i medicinska sammanhang för att ställa diagnos. DSM-IV är det amerikanska psykiatriska samfundets klassifikationssystem som fått internationell spridning. Enligt DSM-IV är missbruk i huvudsak kopplat till en persons sociala liv. Om bruket leder till problem i skola, arbete, hem och familjen anses bruket vara missbruk. Man tittar även på om användningen medför betydande risk för fysisk skada.
Eftersom bruk av narkotika är kriminaliserat är det vanligt att klassa den som använder narkotika som missbrukare, oavsett mängd. På senare år har exempelvis Folkhälsoinstitutet börjat använda termen narkotikabrukare. Sedan talas om bruk och skadligt bruk. Det skadliga bruket är det som ger risk för skador – såväl hälsomässiga som sociala.
När det gäller rökning talar man inte om bruk och missbruk, utan bara om bruk och beroende.
För alkohol finns det ju en allmän acceptans för bruk. I vissa fall anses det till och med nyttigt att dricka. Flera studier talar för positiva effekter av måttligt vindrickande för äldre människor som riskerar att få hjärt- och kärlsjukdomar och typ 2-diabetes.
Missbrukare men inte beroende
För att bruket av alkohol ska anses vara skadligt ska bruket innebära psykisk eller kroppslig skada, utan att personen samtidigt är beroende. En missbrukare behöver alltså inte vara beroende, men ett långt missbruk leder ofta till beroende. Enligt ICD-10, Världshälsoorganisationens diagnostiska system ska minst tre av följande kriterier uppfyllas under ett år för att man ska tala om beroende:
• starkt sug eller tvång att konsumera
• svårigheter att kontrollera konsumtionen
• toleransökning
• abstinenssymptom
• minskat intresse för annat på grund av konsumtionen
• en fortsatt konsumtion trots fysiska eller psykiska skadorBeroende kan handla om användning av någon drog, men kan också handla om sexberoende, eller att man hetsäter eller tränar på ett osunt sätt. Det handlar om att naturliga behov vänds till ett ohälsosamt och farligt beteende.
Källa: www.suntliv.nu
