När jag började på gymnasiet, efter år av mobbning i högstadiet, var jag en blyg, tillbakadragen tjej. Jag satt alltid i ett hörn och tittade ut genom fönstret, ner i golvet eller i en bok, bara för att ingen skulle se mig. Det gymnasie jag borjade på, var en friskola med inriktning på ledarskap och personlig utveckling. De kurser vi skulle läsa var allt från pedagogiskt ledarskap, psykologi, sociala förhållanden osv.
I några av de första lektionerna (som var halvdagar), hade vi temat "egna val". I väldigt korta drag, handlade det om att alla människor tar sina egna beslutningar. Varje dag, varje timme, står vi inför val. Några lätta, några svårare. Exempelvis; varje morgon väljer jag själv om jag kliver upp eller inte. Det är ju så skönt att ligga i sängen och snooza, men det betyder å andra sidan att jag hamnar efter på jobbet (eller som då, i skolan), som gör att jag har mycket mera att göra imorgon.
Just då tyckte jag det var helt sjukt, jag valde fasiken inte själv att jag blev mobbad. Men å andra sidan, jag valde själv att inte äta middag, jag valde själv att träna tills jag spydde, jag valde själv att sätta rakbladet mot handleden. Jag valde själv att sätta mig i ett hörn och titta ner i golvet.
Ju mer jag tänkte på det, ju mer insåg jag hur rätt det är när alla säger att man själv styr sitt liv och sin lycka. Idag väljer jag att kliva upp, trots att jag är omotiverad, jag äter middag när jag egentligen bara vill gråta, jag säger hej till folk jag möter och sätter mig inte i ett hörn längre.
Det är en jättelång process, att börja välja de saker som gör att man mår bra, och det kommer helt säkert stunder då man tänker "usch vad fel det blev", men så småningom ser man fördelarna.
