Jag vet hur svårt det är att be om hjälp. Jag vet också hur jobbigt det är att inse att man blir misshandlad av den som påstår sig att älskar en. Jag vet hur det känns när gnistan av hopp växer inom en, hur man öppnar ögonen och ser att vardagen inte längre är hållbar, inte längre säker.
Jag har varit där, där många idag är. Jag har blivit kränkt, misshandlad och våldtagen av min dåvarande pojkvän. Jag är en av tusentals som lyckats ta sig ut. Du är en av de kommande att lyckas.
Jag tror på dig och det borde du också göra. Oavsett vilka skuldkänslor din partner har eller har gett dig så är du värd så mycket bättre än det du idag har.
Även om det är svårt att be om hjälp och jobbigt att inse våldet så är det mycket jobbigare att stanna. Att stanna innebär mer våld, fler brutna löften och ännu mer rädsla för vad som sker härnäst. Oron som sitter i ryggraden och rädslan för när nästa våldshandling äger rum vet jag är värre än ett liv utan våld och den partner som orsakat all skada.
Även om bearbetningen tar tid och även om en ny rädsla växer "tänk om partner hämnas" så har man skapat ett skydd i form av sitt nya nätverk och framförallt så har man ett liv, sitt egna liv i sina egna händer. Oavsett vad som händer så har man vinsten i att ha lämnat.
Jag finns här för dig om du vill prata. Det som sägs stannar mellan oss om du inte vill annat. Jag har tid för dig så tro inget annat. Du hittar mig här på safesoul eller på mail:
evelina.langstrom@hotmail.comTa hand om dig!
/Evelina Långström
www.eviiie.blogspot.com
